VERKLIGHETEN

Vi ser inte verkligheten som den är

I Labyrintserien upplever en av huvudpersonerna, Julia, att hennes verklighet inte är likadan som tidigare. Efter en hjärninflammation har hon fått ett vidgat sinne och beskriver sig som en radiomottagare som efter en smäll får in nya frekvenser. Hur orimlig är den tanken egentligen? Kan man uppleva mer av verkligheten än vad människan gör? Människan har ju ett ganska snävt spann av sinnesupplevelser om man jämför med andra arter. Och när man börjar gräva ännu djupare hamnar man slutligen vid frågan - vad består verkligheten av? 

Einstein sa: "Reality is merely an illusion, albeit a very persistent one." Det är inga nyheter jag förmedlar här, men det tål att påminnas om. 

Jag tar ett enkelt exempel: färger. Vi ser världen som färgsatt och tänker att det är så den ser ut. I själva verket är det material som reflekterar ljus i olika våglängder. Människan har tre typer av tappar som främst reagerar på blått, grönt och rött. Detta har vi lärt oss i grundskolan, men glömmer det ständigt och tänker att så som vi ser världen, det är så den verkligen är. Rekordet i välutvecklad syn har matisräkan som kan se 12 färgkanaler (jämfört med människans 3). Dessutom är räkans öga är tredelat, placerat på ett rörligt skaft och har ett eget djupseende. 

Vi tar ett annat exempel: människans synskärpa. Igen, vår synskärpa är ganska dålig jämfört med andra arter. Vi har endast ett litet område som är skarpt på ungefär en armlängds avstånd. Resten av vad vi ser runt det skarpa området, är simulerat av hjärnan, den bygger en modell utifrån vad vi förväntas se.

Den mänskliga begränsningen av skärpa utnyttjar magikern, och distraherar sina tittare under trollkonsterna. Med ett avledande ljud eller rörelse trollar magikern bort det brinnande ljuset och publiken häpnar. Varje gång!

Här finns ett test som illustrerar den begränsade skärpan: Om du stirrar på mitten av bilden, kan du då se när de perifera figurerna är likadana som de centrala figurerna? Testa!

https://www.iflscience.com/brain/what-you-see-in-your-peripheral-vision-is-basically-an-optical-illusion/

Varför ser vi inte verkligheten som den är?

Det handlar om fortplantning, och artens lämplighet till fortlevnad. Människoarten främjas inte av att se verkligheten exakt som den är. Människan är bra på att urskilja ansikten, vilket är passande om man snabbt vill upptäcka andra människor och avgöra om de är vänner eller fiender. Vi är också hyfsat bra på att urskilja rörelser, en egenskap som undviker att vi blir föda till rovdjur. Men människor är rätt dåliga på att se saker som är oviktiga för oss som art. Donald Hoffmans korta TED-talk ger en liten inblick i varför människor och andra arter inte ser verkligheten som den är. 

Våra kognitiva funktioner och vår intuition om verkligheten har inte utvecklats under evolutionen för att människan ska förstå verkligheten på den minsta möjliga skalan och den största möjliga skalan. Vår intuition är inställd på saker i mänsklig skala, som rör sig relativt långsamt, så att vi kan avgöra om vi kan para oss med saken, äta den eller om den ska äta oss (väldigt förenklat). 

Så när vi med teknik studerar vad som händer på annat än den mänskliga skalan, som när det går riktigt snabbt - nära ljusets hastighet. Vad händer då? Jo, då går tiden långsammare. Det är en sådan underlig upptäckt att Einstein inte ens fick Nobelpriset för det.

Vad händer på den riktigt stora skalan? Där finner man svarta hål, vilket var ett så konstigt fenomen att det tog lång tid innan teorin blev accepterad.

Vad händer när man går ner på den minsta möjliga skala? Jo - elementarpartiklar kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Detta är extremt underligt, till den grad att människor fortfarande argumenterar om vad det innebär, trots att de medger att partiklar verkligen kan göra detta.

Så vi ska inte förvänta oss att verklighetens sanna väsen är något som vi intuitivt kan komma fram till. Vi bör snarare förvänta oss att svaren kommer att vara djupt ologiska. Varför? För om man ska utgå från Darwins teorier så bör arten ha främjats av att se verkligheten som den är - vilket vi inte gör. Det kostar för mycket evolutionistiskt sett att utveckla en hjärna som ser verkligheten som den är. Oavsett vad verkligheten egentligen är, kommer den att verka väldigt konstigt för oss. Framför allt - verkligheten kommer att överträffa vår illusion om den.

Och med detta resonemang ligger inte Julias verklighet så långt bort från din och min.