NICOLAS 8

Jag har ett väldigt bra minne. Det brukar jag få höra ibland. Mitt minne är exceptionellt, speciellt om någon förolämpar mig. Det minns jag för evigt. Det kan räcka med en blick ibland. En knuff i sidan eller ett nedvärderande tilltal. Just i stunden visar jag inga tecken på ilska, jag kan se helt oberörd ut. Jag kan vänta flera år innan jag slår tillbaka. De förstår aldrig vad som drabbade dem. Hämnden blir en blixt från klar himmel. Det är lika roande varje gång. Förvåningen i deras ögon. Hej! Dig känner jag igen. Vad händer? Varför? Så blir mitt ansikte det sista de ser i livet. Mitt vackra ansikte.

Tekniskt sett är mitt uppdrag avslutat. Kompensationen reducerades eftersom jag inte levererade till hundra procent. Pengarna har ingen betydelse, men mitt rykte är skadat. Det stör mig fruktansvärt att jag inte kunde slutföra jobbet. Jag förlorar sömn över det. Vartenda moment har jag granskat i detalj. Hade det varit ett vanligt uppdrag, skulle jag ha klarat det. Självklart hade jag det. I och med att Mr Money ville ha dem avväpnade och oskadda, ökade komplexiteten. Det var ett svårt jobb, men inte omöjligt. Jag drivs och utvecklas av svåra uppgifter - planeringen och jakten ger mig ny energi. Jag visste hur många de var och att brodern hade jaktvapen hemma. Tomten, huset och kringbyggnader, ingångar - allt var kartlagt. Parametrarna blev för många att hantera. Hundarna, antalet personer, och framför allt att jag inte fick skjuta dem. Att någon skulle följa efter mig var inget jag hade räknat med. Inte heller Mr Money. Det blev ren improvisation. Han blev förbannad, och sa att han skulle tänka sig för ännu en gång innan han anlitade mig igen. Jag hävdade att jag var bäst i branschen, men han skrattade åt mig. Gjorde sig lustig. Den jäveln. Ingen skrattar åt Nicolas.

Vad som gör mig vansinnig är blickarna han gav mig. Dömande, nedvärderande. Ingen ser på mig på det sättet utan att ångra det. Ingen talar till mig respektlöst utan repressalier. När min ilska regnar över honom, kommer han att stå på sina bara knän och be om förlåtelse. Jag tar inte skit från någon. Jag är min egen chef. Och framför allt - jag har ett enastående minne.