En person som väcker obehag och intresse

14.01.2020

Innan redigeringen av del två i serien, Labyrint - Illumination, hade originaltexten ett berättarperspektiv i åtta kapitel som ströks och ersattes av ett annat. Flera av mina provläsare protesterade i stunden, men den redigerade versionen blev bättre, det blev vi alla ense om. Jag sparade dock berättarperspektivet eftersom det innehåller både en obehaglig men intressant karaktär (som befinner sig i bakgrunden i del två och del tre) och tankegångar kring determinism och fri vilja. Jag talar förstås om Nicolas. Tanken med hans perspektiv var egentligen att lyfta människans avsaknad av fri vilja samt resultatet av att ha fel genetisk disposition i kombination med fel barndom och fostran. Hur sjukt hans beteende än är, måste jag erkänna att om jag bytte plats med honom, atom för atom, skulle jag bli Nicolas. Det finns ingen extra del av mig som skulle kunna se världen annorlunda.

Det är alltså ren otur att vissa människor blir kallhamrade mördare och andra inte. Då menar jag otur i jättemånga led - en lång kombination av olyckliga omständigheter som till och med kan ske innan födseln. 

Den populära uppfattningen om att människor har fri vilja vilar på två antaganden: a) att var och en av oss skulle kunna uppföra oss annorlunda än vi gjorde i det förflutna och b) att vårt medvetna jag är källan till de flesta av våra tankar och handlingar i nuet. Detta beskriver jag i inlägget Fri vilja

Här kommer du till Nicolas 8 kapitel som är något annorlunda betraktelser - men först en spoilervarning: läs inte hans kapitel förrän efter du har läst klart del 2.