NICOLAS 2
Det är intressant att studera människor när de inte vet att de är iakttagna. Då upptäcker jag deras patetiska egenheter som de annars är noga med att dölja. Hur de biter på naglarna, petar i näsan eller pratar för sig själva. Så fort de förstår att de har en åskådare, blir de självmedvetna, sträcker på sig, rättar till fjäderdräkten, putsar sig och ömsom kontrollerar att de är sedda och ömsom ser bort. De beter sig som små ängsliga fåglar som inte vet vad de ska göra med sina liv. De flyger fram och tillbaka och gör som de blir tillsagda. Svaga, förledda, utan riktning. De följer med resten av flocken oavsett vilket håll den flyger. De kan inte tänka själva, utan litar alltid på vad någon annan säger.
Därför är det lätt att lura människor. Varför? Jo, för människor vill tro på något. De vill hoppas, de vill tro. Det finns något i människor som vill tro på det goda i andra. Alternativet är inte trevligt.
Jag kan berätta hur man ska lura människor. Var snäll och artig. Visa godhet, speciellt i offentlighet där det finns flera människor närvarande. Sätt på den goda fasaden, som om den vore dina kläder. Le även när du inte vill, även när du känner för att slå till någon. Säg de rätta sakerna. Säg det som människor vill höra, som du skulle vilja höra. Träna din sympatiska sida. Fortsätt år efter år tills de bara har en enda bild av dig - godhet.
Därför är det lätt att ljuga för människor. Har man bara tillräckligt TRYCK I RÖSTEN och rak kroppshållning kan man påstå helt orimliga saker och driva igenom vad som helst. När jag vill roa mig brukar jag trycka till deras argument och skriva om historia. Jag påstår att de har blivit förledda, att de inte har hela bilden. Och när de är på noll bygger jag långsamt upp deras självförtroende igen med smicker om deras kompetens och förträfflighet. Alla vill höra hur bra de är, hur smarta de är. De är för dumma för att förstå att jag driver med deras okunskap.
Känner du till Dunning-Kruger-effekten? Detta är precis vad Dunning-Kruger-effekten beskriver. De inkompetenta är oförmögna att förstå att de är inkompetenta. Därför tror de att de är mer kompetenta än vad de är. På samma sätt kan den kompetenta inte skatta sin egen förmåga relativt andras. De tror att det som är lätt för dem är också lätt för andra. På så vis underskattar de sin begåvning och överskattar andras.
Jag överskattar varken mig själv eller andra, jag ser verkligheten som den är. Utan fördunklande filter och snedvridningar. Jag står fri. Vet du varför? Vill du veta varför jag ser verkligheten som den är? Det finns inga band mellan mig och andra människor. Nicolas behöver inte lisma inför någon, inte stå till svars. Nicolas har inga laster, inga vanor som hämmar, inget samvete som tynger. Jag gör som jag vill. Jag är min egen boss. Jag rör mig fritt mellan alla typer av människor och kan smälta in i alla miljöer, som en mänsklig kameleont. Det är därför de ser så förvånade ut när jag slutligen står där, ansikte mot ansikte. De undrar var jag kom ifrån och varför de inte kände sig förvarnade.
Förvåning är det sista jag ser innan livet försvinner från deras ögon. Fåglar små.