VÅRKATALOGEN 2017

Varför hamnade jag här?

Det finns hundra miljarder nervceller i hjärnan, där var och en utgör tusen kopplingar till andra nervceller. Det är fler kopplingar i en kubikcentimeter hjärnvävnad än stjärnor i vår galax. Ändå ger vår inre upplevelse av hjärnan ingen ledtråd om att så är fallet. Den grå massan anses vara det mest komplexa föremålet i vårt kända universum. Ändå tänker man inte på hjärnan, så länge den gör sitt jobb. På sin höjd kanske man reflekterar över sitt medvetande och att det känns som om "jaget" sitter någonstans innanför ögonen och kikar ut.

Livet tuffar på.

Så händer det något dramatiskt - en skilsmässa, ett dödsfall, en sjukdom. Något som får en människa att stanna upp och fundera över varför allt blev som det blev. Varför gör jag det här? Är jag lycklig? Jag blev revisor, när jag kunde ha blivit arkitekt. Jag blev ensamstående storstadsbo, när jag kunde haft stor familj och bo på lantgård. Jag stannade i Mölndal när jag kunde ha rest i världen, mött intressanta människor, förälskat mig i en australisk brandman och startat ett bryggeri. Inte för att jag gillar öl, men ändå. I Australien hade det varit helt rätt med öl.

Alla stora val i livet nagelfars och den evigt kittlande frågan är: om jag inte hade valt detta, vad skulle då ha hänt?

Men gräver man djupare i valet blir det genast mer komplicerat. Hur fria är vi att välja när det undermedvetna redan har fattat beslutet som det medvetna jaget sedan får information om? Hur fri är jag, när mina val bara är ett resultat av en lång serie av omständigheter som beror på arv, miljö, erfarenheter, min plats i världen och tiden?

Lägg samman illusionen av fri vilja med teorierna om multiversum som diskuteras inom kosmologin. Det är teorier som beskriver att ett nytt universum skapas för varje händelse som inträffar. Eller ännu mer splittrande - för varje sak som kunde ha hänt, så skapas det miljontals nya universum, alla med olika upplägg.

Förstår ni hur många versioner av er som finns och inte finns? Ett multiversum skulle innebära att jag blev allt och gjorde allt som var möjligt, även det som var omöjligt. Jag levde i alla länder med alla människor och åt all slags mat. Jag blev kassörskan med handledsskydd på mataffären, världsartisten som sjöng och dansade i Paris, chauffören på greyhoundbussen mellan Huston och New Orleans.

Sorgligt nog dog jag på alla tänkbara sätt, i sjukdomar och olyckor. Jag skäms också för att jag mördade och stal, spred olycka bland medmänniskor. Men statistiskt sett levde jag oftare än jag dog. Statistiskt sätt var jag mer god än ond.

Hur blev det då, på riktigt, i detta universum? Jag blev agronom, och nu också författare. Jag bor med man, barn och kanin i Stockholm. Jag älskar film, naturvetenskap, och att skapa världar i fantasin. För att svara på frågan: varför hamnade jag här? Jag hade inget val. Jag hamnade här för allt annat var otänkbart.