Karaktärer

Det sägs att det är svårt att skriva annat än självbiografiskt, och på ett plan är det sant, eftersom alla karaktärer, och deras handlingar och tankar är filtrerade genom författaren. Annars skulle man behöva vara helt frikopplad från sitt eget medvetande under skrivprocessen som en sabla yogi master, och det går ju inte. Alternativt kan man arbeta med slumpgeneratorer, vilket jag har provat i begränsad form för att ta fram karaktärernas namn. Jag tryckte på generatorns knapp ett flertal gånger tills jag hittade ett namn som jag gillade - inte så slumpmässigt alltså.

Karaktärerna i boken har alltså fått blandningar av mina och bekantas egenskaper. Jake har förärats med  min envishet och mitt jobbiga kontrollbehov. Julia har fått min ängslighet och en något paradoxal spontanitet. Alla huvudkaraktärer i boken har någon psykisk utmaning som de tampas med. I de första utkasten var Jake den enda huvudkaraktär som inte hade det, men en lektör som jag fick hjälp av tyckte att Jake var som en amerikansk tvådimensionell tv-seriekaraktär. Så jag begåvade Jake med panikattacker, ett svårhanterligt humör och några andra egenheter, så blev han genast mer verklig.

Julia är en pessimistisk Lidköpingstjej som har flyttat till Stockholm och hoppat av studierna, eftersom det inte kändes rätt. Samtidigt som hon är envist självständig kan hon inte ta sig vidare på egen hand. Hon arbetar i en klädaffär för att kunna betala hyran, men är otillfredsställd med sin situation och vet inte vart hon ska. En oförklarlig hjärninflammation förvärrar hennes situation, men ganska snabbt får hon ett fokus som hon tidigare har saknat.

Jake kan först tolkas vara en ung alfahane, men även han brottas med att komma vidare. Han utreder sin fars försvinnande och kan inte lösgöra sig från detta farliga uppdrag han gett sig själv. Envisheten driver honom vidare, trots att han anar vilka motståndare han står inför.

Job är den missförstådda kringdrivande gatupredikanten, som mässar för cafébesökare med sin plågade stämma. Han talar om Guds upplysta väg och hur djävulen försöker snitsla om banan för de utvalda. Många är de gatupredikanter och kringdrivande själar i Stockholm som har gett mig inspiration till Job. Jag är en av de där cafégästerna som hukar mig över min telefon när de kommer, även om mina öron förvandlas till paraboler.

De tre huvudpersonerna har parallella livsbanor, och i de flesta fall skulle deras banor inte korsas. Men något har gett Julia en knuff i deras riktning och hon faller in i dem som en dominobricka i det deterministiska skådespelet som utgör universum. Orsak, verkan, verkan, verkan, i en lång kedja av händelser som får de andra att dras med.