Killing my darlings

12.03.2018

Lektören Frida och jag är igång med redigeringsprocessen som sträcker sig tio veckor framöver - en period då jag övar mig i att ha ett öppet sinne och vara mottaglig för nya idéer. Frida har i första rundan kommit med några strålande idéer hur jag på enkelt sätt kan få mer spänning i den första delen av boken. Det känns kreativt och roligt när någon kommer in med nya fräscha ögon och läser texten. Även min syster Frida, kusin Ellen och föräldrar har läst materialet och gett värdefulla kommentarer.

Givetvis är det också en period då jag ställs inför valet att döda mina älsklingar, och då menar jag inte mina karaktärer, utan att ta bort favoritscener, bikaraktärer, småfinurliga formuleringar och krusiduller, alternativ att argumentera för att ha dem kvar. Svår avvägning! Jag väljer att spara några saker som jag anser definierar min stil, och kanske kommer jag att tycka att de där formuleringarna känns pinsamma om några år, eller så blir det mitt signum.

På inrådan av förlaget tog jag bort åtta kapitel med en karaktär som jag verkligen gillade, det kändes sorgligt, men i det här fallet hade lektören rätt. Nicolas Blom kommer att finnas med som en skugga i del två: Labyrint - Illumination, men får inte chans att berätta varför han blev som han blev (och säga oss att det inte var hans fel). Hans kapitel kommer att finnas som extramaterial på min hemsida, för de som vill ha mer bakgrund.

Jag gillar att flera läsare beskriver min första bok som annorlunda och svår att placera i ett fack, för det betyder att jag har en originell stil. Samtidigt är det en svårighet, för den mänskliga hjärnan vill göra världen lättförståelig genom att kategorisera och förenkla. Att sälja en bok som varken är "riktig" magisk realism eller ren spänningsroman, det ställer större krav på mig och förlaget att ge den en rättvisande bild.

En av mina favoritfilmer från 00-talet är Donnie Darko (som inte ska förväxlas med Donnie Brasco, en helt annan film), ett sci-fi drama regisserat av Richard Kelly. Han lyckades knyta till sig några kända skådisar, Drew Barrymore och Patrick Swayze ,som jobbade ideellt just för att de gillande hans manus så mycket. Det var också Jake och Maggie Gyllenhaals genombrottsfilm. Donnie Darko är en film som beskriver livet i high school genom en hallucinatorisk ung mans sinne och lyckas få in tidsresor, kärlekstrubbel och en domedagskanin i en skön blandning. Filmen rör sig mellan olika generar och är omöjlig att förutsäga, den överraskar och tar nya vändningar, och slutet, ja, det ska jag inte avslöja, men det är lika öppet som ett multiversa.

Den här filmen nådde trots sin underliga blandning av stilar en kultstatus bland tittare världen över, och det är ett slags bevis för att det går att sälja odefinierbara verk, bara det når rätt publik.

När första redigeringsrunda är avklarad och jag får lite mer slack ska jag beskriva hur hela utgivningsprocessen går till, med allt från omslag och porträttbilder till releasefest. Jag är inte superfokuserad på slutresultatet - att hålla boken i handen - utan tycker om alla delar av processen. Kanske gillar jag att ha saker att se fram emot. Tiden då allt fortfarande är möjligt.