Postlanseringsfunderingar

Efter år av idogt arbete med manuset och känslomässig bergochdalbana, frågar jag mig - var det värt det? Var det värt allt jag prioriterade bort? All den tid jag kunde ha sovit, tränat, umgåtts med familj och vänner? Det är frågor man måste ställa sig inför de avvägningar man gör. Var det värt pengarna? Var det mer värt att se sin bok i tryck jämfört med att ha den kvar i datorn, med drömmarna fortfarande intakta?

Ja. Faktiskt. Jag måste svara ja på frågorna. Inte för att jag till varje pris måste behålla stoltheten, utan att jag faktiskt tycker så. Det var värt varenda förlorad sömntimme och alla redigeringspass i tunnelbanan. Jag har inget problem med att säga att jag hittills har gått back ekonomiskt, och att boken bara sålt i ca 400 exemplar.

Det här var något jag verkligen ville. Att hitta sin passion på detta sätt innebär att jag aldrig kommer att ha tråkigt och att jag aldrig kommer vara ensam. Fantasin är som en dörr in till en magisk värld som jag själv dirigerar. Mitt huvud är fullt av märkliga karaktärer, alla med sin egen röst och drivkraft, sina egna inre och yttre konflikter. Och med de fantastiska recensionerna av Labyrint - vägen in, är jag övertygad om att det är fel att låta allt stanna kvar i hjärnan.

Ni är många som undrar när nästa del kommer. Del två är i princip klar (enligt mig), och jag önskar att jag kunde starta processen att lansera den med en gång, men den här förlagsmodellen bygger på att författaren betalar produktionskostnaden, så det måste vänta till jag har sålt mer av del ett innan jag kan ge nästa.

Jag brukar inte ge upp, envishet är den egenskap som jag värdesätter mest (även om jag ibland avskyr den). På något sätt ska de kommande böckerna ges ut. Det fina med kråksången är att jag själv kan bestämma hur det ska göras.

Det ni kan göra för att hjälpa mig framåt och snabbare få tvåan i er hand är att rekommendera boken till era vänner eller i er bokcirkel, skriva recensioner på t.ex. goodreads.com, adlibris.se, bokus.se, akademibokhandeln.se, eller på hemsidorna till alla de bibliotek som har tagit in boken. Varför inte ge bort boken i present till någon som fyller år? Det brukar vara många sommarfester och i stället för att slentrianmässigt ta med en flaska vin, kan ni ge bort min bok. Sådärja! Problemet löst!

Om ett par dagar ska jag avslöja vem som blir inläsare för ljudboken Labyrint - vägen in. Jag kan bara säga att jag är riktigt, riktigt nöjd.