Unpackning Union

Så kom den dagen då den tredje och avslutande delen av trilogin kunde packas upp. Det är en fantastisk känsla av att ha uppfyllt en dröm, men med en vemodig eftersmak. Dessa karaktärer har varit mina vänner under minst åtta år och jag kommer att sakna att tänka som dem, leva mig in i deras samtal och fantisera om nästa kapitel. Det känns fint att tänka på att de finns där ute, fast i en annan konstellation.

Om jag spolar tillbaka bandet från början igen, till exakt den position jag befann mig i för ett år sedan, skulle allt bli likadant? Jag menar exakt likadant, exakt som på varje elektrons position och hastighet i universum. Skulle du och jag och alla andra människor säga samma ord, tänka samma tankar och göra exakt samma val? 

För om vi gör samma val som tidigare innebär det att jag kommer att skriva det här stycket igen. Och igen. Och igen. Det är skrattretande när jag tänker på det. Hur många loopar finns det och i vilken av dem befinner vi oss? Hur många av dem har vi redan upplevt? 

Julia s. 260 Labyrint - Union